Status: tålamodet tryter

 

På söndag är det 4 veckor sen vi hade översvämningen av bajsvatten som täckte alla golv i alla rum på undervåningen. Processen kring vem som gör vad och när det ska göras har verkligen testat mitt tålamod. Vi hyr av en mäklaragent som i sin tur rapporterar till ägaren. Lägg till lite hantverkare, flera försäkringsbolag och skadereglerare så får du en härlig röra. Jag glömde vinterväder med ösregn och kyla (ja, det kan faktiskt bli kallt här i Perth).

Att hantverkarna inte ringer mig direkt utan försöker få tag på mäklaragenten, som i sin tur ska meddela mig är ett jäkla onödigt triangeldrama. Jag finns här redo att svara i telefonen, ta emot hantverkare och göra allt för att detta ska bli färdigt. Även om uppgiften att sitta hemma och vänta på att en hantverkare ska dyka upp någon gång under dagen inte är min favorituppgift, så gör jag gärna det bara något händer! Jag vågar inte ens gå på toa eller duscha av rädsla för att missa en knackning på dörren som gör att de åker iväg och arbetet blir ytterligare uppskjutet. (Varför använder de inte ringklockan?!?)

Just precis nu dök killen upp som ska montera golvlisterna. Det visade sig att han bara fått i uppgift att göra listerna i hallen och sovrummet, inte vardagsrum och köksdelen. Efter ett samtal till byggfirman fick han reda på att de hade missat att berätta det för honom, så han kommer tillbaka på måndag och gör resten. Hurra! En dag till i detta kaos. En annan “rolig” sak är att de inte har kontrakterat samma golvläggare som gjorde trägolvet till att göra heltäckningsmattan. Så nästa vecka (förhoppningsvis) kommer ett nytt gäng hantverkare för att göra det sista rummet.

thumb_serenity-now-insanity-later-22854647

Mäklaragenten och ägaren har prisat mitt (vårt) tålamod och inleder och avslutar varje samtal med att vi är de bästa hyresgästerna med den största förståelsen inför allt detta. Tack, tack, men jag känner att det där berömda (?) tålamodet sakta börjar ge efter för en uppdämd irritation som någonstans kommer att få utlopp.

Om jag ska tänka positivt så går det väl ingen direkt nöd på oss. Vi har kunnat bo kvar i huset, vi har råd att käka ute och vi får nya golv och en ny heltäckningsmatta i ett av sovrummen. Dessutom har jag fått riktigt bra koll på det engelska vokabuläret vad gäller bygg- och rörmokartermer. Att snacka med tradies har liksom blivit min grej.  Alltid något.

 

 

 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s