Terrorattacker och irrationella tankar

Sitter framför nyheterna och ser på rapporter från attentatet i Manchester. Jag ser alla dessa unga människor som i panik försöker ta sig ut från arenan. Föräldrar som väntar utanför, utan att hitta sina barn. Barn som inte hittar sina föräldrar. Barn och unga som finns bland dödsoffren. Skräcken och rädslan hos alla dessa människor. Jag får ont i hjärtat.

Jag tänker på att jag själv har två nyblivna 18-åringar, som längtar efter att få komma ut i världen och upptäcka saker på egen hand. Jag tänker på min snart 13-åriga dotter som också börjar bli alltmer självständig och nyfiken på vad som väntar när hon blir äldre. Deras vittring på frihet och självständighet. Längtan efter att få vara självbestämmande och frikopplade från sina föräldrar. Den där underbara förväntansfulla känslan som är så fantastisk och självklar och som alla unga människor ska få känna utan förbehåll, utan att behöva begränsa sig och tänka efter.

Min känsla just nu är att jag bara vill hålla dem kvar, inte släppa dem någonstans, alltid finnas vid deras sida. Jag vill ta hela min familj och bege mig till någon ödslig plats, uppe i bergen, där vi lever självförsörjande och helt frånkopplade från resten av världen. Helt irrationella tankar och inget jag egentligen vill göra. Men just nu, i detta ögonblick, känns det som det enda vettiga.

One thought on “Terrorattacker och irrationella tankar

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s