Dammsugarhatet

Det finns få saker som kan få mig så ur balans och så gudförbannat ilsken som att dammsuga. Den där sladden som fastnar ÖVERALLT eller inte räcker dit jag vill gå. Eller åker ur uttaget när jag desperat rycker och försöker få den att räcka liiite längre. Dammsugaren som kilar fast sig i ALLA möbler och beter sig som en trotsig 3-åring. Möbler som står på ett sådant sätt att jag inte kommer åt ordentligt utan att stöta i allt i närheten, med eventuella skador på möbler eller mig själv som följd. Munstycket som inte stannar i det läge jag ställer in (för mattor eller vanligt golv). Och nu i detta boende, striden mot heltäckningsmattorna och kampen att få dem dammfria.

Med uppspärrade ögon och spända käkmuskler skriker jag fula ord och beter jag mig som en vettvilling som totalt tappat det. Det är som om alla aggressioner som finns inom mig kommer ut just i detta ögonblick. Om det inte hade funnits en liten gnutta självbehärskning kvar så hade jag nog gått loss på dammsugaren med nävar och de redskap som funnits tillgängliga. Jag hade hoppat på den, sparkat på den och möjligen kastat ut den genom ett fönster.

Förresten, sparkat på den har jag gjort. Många gånger.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s