Att kasta saker

Idag har vi röjt i källarförrådet. Åh, vilken lycka! Att få rensa bort och kasta/återvinna saker och sen sitta i en fullpackad bil (alternativt med full släpkärra) på väg till tippen, ger mig nästan samma känsla som en skön orgasm. Nästan.

När jag och maken går på i förrådet är det ingen som vill vara i närheten. Vi är helt synkade i vad som ska sparas, återvinnas och bortskänkas. Tempot är högt och det ges ingen tid för nostalgi och eftertanke. Tyvärr helt stick i stäv med döttrarnas resa längs memory lane, vilket kan leda till vissa konflikter och meningsskiljaktigheter.

Jag borde dock ha lärt mig av mina misstag. Det är mer än en sak som åkt i soporna eller donerats, som faktiskt haft ett stort sentimentalt värde för mig. När undertecknad robotsorterar hänger känslorna inte med. Detta har jag surt fått erfara i efterhand, flertalet gånger.

Det smärtar mig fortfarande att jag gav bort den filt som mormor virkade till mig som bebis. Förlåt älskade mormor! Till mitt försvar: jag var 20 år, precis gjort slut med min sambo och på väg till Stockholm, bebisfiltar var inte högsta prioritet.

Under dagens röjning sparades faktiskt en hel del minnessaker från barnens bebis- och småbarnstid. Samt en hel drös av skor som döttrarna kanske kommer att gilla i framtiden. Kanske. Idag sa de helst inte.

2 thoughts on “Att kasta saker

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s