Jag skrev ett brev

I mina tre förhållanden har jag haft turen att ha fantastiska svärföräldrar, som har funnits där på olika sätt som inte mina föräldrar har. Under åren 15-20 var jag tillsammans (och förlovad) med S och det är först på senare år som jag har förstått vilken livlina hans föräldrar var för mig.

Under den turbulenta tonårstiden, där livet är så grymt skoningslöst och tankarna så många och djupa i förhållande till den erfarenhet man har, fanns de där och puttade mig i rätt riktning. De lyssnade, förmanade, uppmärksammade och var intresserade av mig, något min tonårssjäl törstade efter.

Jag har tänkt mycket på detta den senaste tiden, framför allt sen mamma blev så dålig och höll på att stryka med. Tankar kring varför jag är den jag är har alltid funnits där, men tack vare vem och vilka är frågor som dykt upp de senaste åren. Kanske för att ens egna barn börjar bli stora och snart är på väg in i vuxenlivet.

Min egen styrka har hjälpt mig i många lägen, men den bekräftelse och omsorg som jag fick av S föräldrar under just denna tid kan ha varit avgörande för att jag valde den väg jag gjorde.

Därför skrev jag ett brev. Ville att dessa åldrande föräldrar skulle få höra från mig hur mycket de har betytt och hur de har en del i att jag är den jag är idag. Kändes rättvist och ärligt och jag hoppas att det landar väl.

6 thoughts on “Jag skrev ett brev

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s