Skratta eller gråta?

Jag har precis kommit hem från min ansiktsbehandling och är lite i chocktillstånd. Den vanliga rutinen var som bortblåst med denna nya hudterapeut, vilket jag fick erfara på en gång då hon frågade om jag ville vaxa bort mustaschen. Visst, jag har klagat på mina små svarta strån som befolkat utkanterna på min överläpp, men eftersom jag trodde att de bara kunde åskådas i starkt hissljus, var jag inte beredd på att få dem kallade mustasch.

I samma bryska anda ställde hon sedan en fråga som jag ALDRIG fått förut:

“Har du funderat på botox?”

Jag försökte kika under bomullspadsen som täckte mina ögon, för att se om hon var ironisk. Det var hon inte. Hon tyckte att mina “bekymmersrynkor” mellan ögonbrynen var så djupa, och det bara kommer att bli värre.

Jag har liksom inte förberett mig på ett svar på en eventuell botox-fråga. Trodde inte att den skulle komma såhär vid snart 42 års ålder.

“Nej tack, det är bra som det är. Jag är lärare och kommer aldrig att bli av med de rynkorna” var mitt svar.

Så nu sitter jag här med nyvaxad musche och bekymmersrynkor och tänker att det är nog bäst att skratta ändå.

image

 

3 thoughts on “Skratta eller gråta?

  1. Herregud! Du är snygg som du är, nån jäkla botox behövs inte. Ser ju inte ut att vara en dag över trettio! 🙂 Och nån mustasch har jag då aldrig sett, inte ens i hissen!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s