Jag kommenterade precis Malin Wollins blogg.mama.nu/malinwollin blogginlägg om parfymer och insåg att jag själv måste blogga om det.
Jag insåg nämligen hur FRUKTANSVÄRT enkelspårig jag är. Både vad gäller parfymer till mig själv och till den jag älskar. Jag har haft, håll i er, 3 olika parfymer sedan jag började använda denna produkt för 28 (!!!!) år sedan. Det är så svårt att hitta den där parfymen som har allt, därför är jag trogen mina parfymsorter länge.
(Vad mitt egentliga problem är behöver vi inte gå in på här…)
Min första doft var Anais Anais från Cacharel. Jag kände mig så vuxen när jag sprayade på mig denna blomstrande doft.
Sedan i 18 års åldern blev det en total förälskelse i Salvador Dalis doft, den var helt annorlunda och kändes mycket mystisk. (Alla andra sprang omkring och luktade Opium, vilket gjorde mig illamående…)
Sedan drygt 15 år tillbaka har jag gått omkring och luktat L’eau D’Issey från Issey Miyake. En helt fantastisk doft som jag tänker behålla så länge inte något annat dyker upp. (Och det har inget att göra med att mina parfymdoftsbyten har skett i ungefär samma cykel som jag brutit upp från mina långvariga förhållanden….)
