Nattskräck

Nattskräck är en sömnstörning som vissa barn har och som vanligtvis slutar i puberteten. “Anfallen” inträffar oftast 1-2 timmar efter att barnet har somnat. Föräldrarna ska försöka hålla sig lugna och inte dras med i barnens skräck utan bara finnas till hands och se till att barnen inte skadar sig. Lättare sagt än gjort!

Lillasyster har haft denna sömnstörning till och från sen hon var ca: 4 år. Ibland går det länge mellan “anfallen” (jag väljer att kalla det anfall, eftersom det verkligen känns som ett sådant) och tills igår trodde jag att det faktiskt var över för hennes del. Icke sa nicke.

Vid 22-tiden kom hon utrusande från sovrummet helt hysterisk och rabblade massa om  “Nej, mamma, du kommer att dö” “Jag kommer att dö nu” “Nej, mamma, akta dig” osv. Om man tror att det “bara” är en vanlig mardröm, så kan man lätt utesluta det genom att titta i hennes ögon. Den panik och skräck som återfinns i ögonen är helt verklig för henne (och mig, väldigt svårt att hålla sig lugn!). Hon stirrade panikslaget bortom mig, bet sig i knogen, höll för munnen på sig själv och rabblade samma meningar om och om igen. Det gick inte att hålla om henne, eftersom hon var stel som en pinne och hela tiden försökte komma loss och komma ifrån något.

Det jag gör i dessa fall är att försöka hålla om henne och sjunga/nynna på någon sång hon tycker om. Till slut lugnar hon ner sig och somnar, det tar ca: 5-10 minuter innan allt är över.

Igår var ett lindrigare anfall. Det gick snabbt över och hon var inte lika aggressiv i sitt agerande. Jag kommer aldrig att glömma anfallet för några år sen, som var riktigt läskigt. Hon stod då upp i sängen, gick längst med väggen och bankade/rev mot väggen. När jag försökte prata med henne stirrade hon skräckslaget på mig och försökte slå bort mig och skrek “Nej, inte du, kom inte hit”. Hon rev sig i ansiktet med naglarna och var helt panikslagen. Då var det svårt att vara lugn, men jag lyckades hålla i henne till slut och hålla hennes händer borta från ansiktet.

Att se denna panik och skräck i hennes ögon och se henne göra illa sig själv är oerhört läskigt och obehagligt. Maken berörs inte lika mycket av det, men jag är helt slut efter ett anfall. Ofta kommer hon inte ihåg själv vad som hänt, men om man pratar om det dagen efter så kan vissa fragment komma fram. Jag hoppas att detta var sista gången och att hon (och jag) slipper detta fler gånger. Att inte kunna trösta och lugna sitt barn är nog varje förälders mardröm.

2 thoughts on “Nattskräck

  1. Stackars lilla E…. Har sett en sån anfall en gång hos en kompis barn och jag blev minst sagt tagen av upplevelsen… 😦

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s