Jag är en asocial jävel!

Så har allt dragit igång på riktigt efter semestern och jag känner att jag fortfarande sitter fast i sommarens inneslutna icke-sociala jag.

Jag går gärna till jobbet och gör det jag ska, men jag orkar inte vara i mitt esse socialt. Antar att det är en övergående “post-semester-trauma-tillstånd”, annars blir det inte en rolig höst.

Eftersom jag under hela hösten, vintern och våren frotterar mig med människor dagarna i ända, på ett mycket intensivt sett (är liksom en del av läraryrket…) blir jag till en eremit när sommaren kommer. Jag vill helst bara krypa in i mitt skal, helst i sommarstugan, eller på en plats ännu längre bort.

Jag orkar bara umgås med min familj och vissa stunder kanske bara delar av den, eller kanske bara med mig själv. Högst asocialt, jag vet, men min hjärna är så överladdad med sociala relationer, att jag nästan får ett psykologiskt meltdown.

Nu kanske det låter som om jag sitter ensam i ett skjul i skogen hela sommaren och gungar fram och tillbaka medan jag nynnar på signaturmelodin till “Boktipset”, men så är ju givetvis inte fallet. Jag behöver bara ladda batterierna och andas familjeluft.

Inte heller behöver man sky mig som pesten hela sommaren, jag kan fungera i sociala sammanhang även under denna årstid, man behöver bara hantera mig lite varsamt.

Nu ska jag alltså vara tillbaka i det sociala livet och fungera normalt, men jag är rädd att det kommer att dröja lite till. Hav tålamod gott folk!

 

2 thoughts on “Jag är en asocial jävel!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s