Nikita och Betty

Jag var 18 år när jag såg filmen “La Femme Nikita” av Luc Besson för första gången. Den etsade sig fast och jag ÄLSKADE Anne Parillauds tolkning av Nikita. Jag var nästan  besatt av denna coola, men lätt rubbade karaktär.

anne-parillaud-nikita

Dock inget nytt fenomen för mig, eftersom jag fyra år tidigare låtit mig helt uppslukas av Béatrice Dalles karaktär Betty i Jean-Jacques Beineixs film “37,2 le matin”. Handlingen? En totalt självutplånande kvinna med en djup sorg inombords som begår hemska brott mot sig själv ackompanjerat av underbart melankolisk musik. Jag kopierade hennes frisyr, tapetserade väggarna med svartvita foton av henne och övade in replikerna på franska tills de var en del av mig.

bettyblue

Idag är jag hyfsat harmonisk och glad och har lämnat självutplånandet bakom mig. Samt mycket glad över att äldsta dottern inte heter Nikita.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s