Mitt nya KBT-projekt på mig själv

Vi bor på 5:e våningen. Vi har en underbar balkong på 17 m2. Jag är höjdrädd. En ekvation som inte riktigt går ihop. Men, skam den som ger sig. Varje dag är jag ute en stund på balkongen och försöker bli vän med både den och den höjd som jag befinner mig på.

Det går faktiskt väldigt bra, så länge jag är ensam på balkongen det vill säga. Så fort barnen kommer ut och springer runt sådär obehindrat och sorglöst som bara barn kan, blir jag yr och kallsvettig och är övertygad om att de ska trilla över. Jag VET att det inte kommer att ske och jag vet också att balkongräcket sitter fast ordentligt (jag har kollat alla skruvar och fästanordningar), men när det kommer till min höjdrädsla finns ingen logik, what so ever!

Idag var jag ute och skottade ner den sista av snön som legat som ett 80 cm tjockt täcke över hela balkongen. Det gick över förväntan. När sen solen kom fram och det blev alldeles varmt mot väggen, ville jag inte gå in. Jag satt där och planerade hur matplatsen ska se ut, var odlingskrukorna och solstolarna ska stå och jag fylldes av en enorm lyckokänsla. Det är ett stort steg framåt: harmonikänslor på balkongen!

Nu var jag ju ensam på balkongen, så vi får se om samma harmoni infinner sig när jag måste kallsvettas över helt orädda barn som studsar omkring och skrattar faran i ansiktet……..

2 thoughts on “Mitt nya KBT-projekt på mig själv

  1. Jag är lika rädd för höjder. Dessutom tror jag alltid att balkongen ska rasa. Ser alltid till att jag har närmast till dörren(inte så att jag knuffar undan barnen och vill först in, men nästan).

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s