Det tar emot att gilla Mel Gibson

I fredags hade jag och äldsta dottern myskväll och jag övertalade henne att se “Signs” av M. Night Shyamalan. Jag Ä L S K A R hans filmer och vill givetvis föra det fina kulturarvet vidare. Hon var lite skeptisk först, men försvann sen helt in i filmen. (Jag fick pausa för att hon skulle få i sig lite av ostbrickan, eftersom hon glömde bort att äta när hon tittade på filmen…)

Mel Gibson spelar huvudrollen i denna film och han är helt suverän! Han spelar prästen som förlorat sin gudstro i och med att hustrun dör i en bilolycka. Hans tolkning av denna fadersgestalt (i dubbel bemärkelse) gör att man både gråter och skrattar.

När sen filmen är slut och man tänker på vad personen Mel Gibson står för i verkliga livet, får allt en besk och bitter eftersmak. Att han är en människa med vidrig människosyn och ett ruttet beteende, är svårt att förstå, när hans tolkning av fadersgestalt i filmen går rakt igenom rutan och känns alltigenom äkta. Verkligen paradoxalt!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s