Egomamman

Jag tror jag får skärpa till tonen lite här på bloggen och provocera lite mer, så att det blir lite fart på diskussionerna. Jag har hittills inte lyckats få något riktigt mothugg på det som jag skriver om. (Förutom några läsare norr om Uppsala som hade mycket att säga om hygien och handtvätt). Antingen är jag för mesig i mitt tyckande eller så har jag bara läsare som håller med mig om allt…

Inatt kom lillasyster, 7 år, över till oss redan kl. 01.00. Neeeeeej, var min första tanke, gå tillbaka till din egen säng. (Kan ha sagt det högt också). Vanligtvis kommer hon in när hon vaknar på morgonen och gosar en halvtimme innan vi stiger upp och detta är helt ok, till och med mysigt. Men att ha en svettig liten sugpropp som sparkar runt en hel natt bredvid sig, inte lika mysigt. Barnafadern låter henne hållas och tycker till och med att det är gosigt.

För mig spelar det ingen roll om det är en rultandes 1-åring eller en gosig 7-åring, jag vill inte ha barn i sängen!!!! I min säng ska jag sova med min älskade make utan störande moment som sparkande barn.
Det har både med mitt sömnbehov att göra som med känslan av att vara ensam med sin älskade.

Jag tycker att det är urhärligt med första tiden, säg första 5 månaderna, då man ändå lever i total symbios med sin bebis. Då njuter jag av att dela säng med lilla knytet, plus att det underlättar amningen på nätterna.

Efter denna period får de älskade barnen gärna sova i sin egen säng, helst i ett eget rum också. Det är innerligt skönt att våra barn aldrig har haft några större problem att somna själva i sina rum och inte heller kommit över på natten i någon större utsträckning.(Kan det vara min motvilja som lyst igenom kanske….)

10 thoughts on “Egomamman

  1. Visste inte att det var diskussion du var ute efter. Du får väl be om tips efter saker att skriva om. Vad blir folk provocerade av egentligen?

    • Min erfarenhet är ändå att åsikter kring barn och dess uppfostran brukar provocera och det har jag ju skrivit en del om . Jag är absolut inte ute efter att endast provocera, det vore lite krystat, men diskussioner mottages med glädje.

  2. Nu när Julian fick eget rum kände jag en enorm separationsångest. Dock har det gått bättre än väntat(för mig). Det är riktigt skönt att sova utan barn som bökar och har sig. Nu äntligen kan vi hitta tillbaka till närheten barnet stal från oss!
    Jag tycker inte att du är ego som vill sova själv med din älskade, snarare förnuftig och det kan ju inte vara annat än bra för relationen. I mitt fall är det bra att vara efterklok!

  3. Bah, går ju inte att bli upprörd över det du skriver :-). Håller inte alls med, och älskar att lilla K fortfarande sover med oss. Men detta kan ju inte vara något som jag tycker ska gälla för alla andra också, eller att alla andra tycker det är underbart. Du får nog ta i lite till för att jag ska bli arg 🙂

    • Om jag tar i kanske jag inte får blogga på Mama längre….Vad gör ni sen när K blir större och tar hem en kille eller tjej som ska sova över, får han/hon plats i sängen också?

  4. Barn som sover i sängen och sparkas och bökar är drygt. Barn som ligger kvar i sin säng men skriker sig blå är också drygt. Vad blir alternativet då? Öronpluggar för mamman och pappan?

    • Det beror nog på vad anledningen till skriket är….ibland får man nog helt enkelt gilla läget och gå upp med barnet. Kommer ihåg alla nätter jag satt med storasyster i famnen och gungade oss till sömns i de fula (men sköna) plyschfåtöljerna. (Händelser man lätt förtränger nu när de är stora…)

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s