Jag tror att olika former av terapi kan vara räddningen i många förhållanden och jag är absolut inte främmande att testa. Jag känner många som gått i terapi, både i förebyggande syfte och när förhållandet är på väg utför. Toppen tycker jag!
Både jag och min man har varsitt äktenskap bakom oss, vilket har gjort att vi från start har jobbat häcken av oss för att inte hamna i samma fällor som tidigare. Vår terapi är framför allt tid tillsammans, bara han och jag. Vi utnyttjar skamlöst släkt och vänner till barnvakter så att vi kan smita iväg på en weekendresa eller en herrgårdshelg.
Förutom allt kärleksmys som dessa tillfällen innehÃ¥ller, sÃ¥ pratar vi. Vi pratar och lyssnar om vartannat. Det är helt underbart att bara fokusera pÃ¥ varandra och känna in varandra där man är just nu. Det blir intensivt och underbart och helt utan störande element runtomkring, (barn, aktiviteter, matcher, tvättstuga, handling, matlagning, jobb….) Jag tror att det är därför som vi inte har behövt gÃ¥ i terapi, ännu.
Håller helt med. Både trevligt och behövligt att bara umgås på tu man hand. Och inte behöver det vara så avancerat alla gånger. En tripp till grannkomnunen kan mycket väl räcka.
När jag läser detta inser jag att vi har blivit usla på att avsätta tid för varandra. Känns som att tiden tar slut mellan jobb & tentor, matcher, träningar & vardag.
Hur hinner man?
Hitta stunderna mitt bland allt det vardagsmässiga, det går!!