Mufasa

I filmen “Lejonkungen” finns det en scen då hyenorna pratar om lejonkungen Mufasa. De turas om att säga hans namn högt och ryser vid blotta tanken på hans storhet och styrka.

Ungefär så känner jag inför tonårstiden. Säg ordet och jag ryser av obehag och nervositet. Jag tycker givetvis att det ska bli otroligt spännande med tonårsbarn även här hemma (träffar dem ju dagligen i jobbet), men när det är ens egna tonårsbarn känns ju ansvaret svindlande.

Det är nu man ska lita på att man har lagt grunden för den där självständiga, integritetsfulla, ärliga personen, som gör misstag men lär sig av dem. Som lyssnar på sin inre röst och går den väg som är rätt för henne/honom.

Det är så läskigt att inte veta hur de tar sig genom denna snåriga tonårstid och vilka de är när de kommer ut på andra sidan.

Jag är nog lika nyfiken som spänd inför detta. Kommer jag alltid att vara den där starka föräldern som guidar tonåringen rätt, är lugn när det stormar, som inte dömer och fördömer utan har distans när det behövs, tröstar om det krävs och säger de rätta orden när tonåringen krisar.

Antagligen inte, men jäklar vad jag ska försöka. Någon skrev att man ska “släppa taget och hålla i”. Låter som en bra devis.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s