Skräckfilmer

Igår såg jag slutet på “The Silence of the Lambs” och upplevde en liten nostalgitripp. 1991, jag och min kompis S var på premiären av filmen och satt i en hysterisk spänd förväntan redan innan ridån gått upp. Vi var båda fegisar vad gäller skräckfilmer och visste väl att detta skulle bli något extra.

Jag kommer än idag ihåg hur filmens suspense nästan tog död på mina nerver och hur jag tack vare S och hennes extrema rädsla ändå lyckades hålla mig hyfsat lugn (för att trösta och verka lite coolare…) I den berömda slutscenen när Clarice Starling står ensam vid rätt hus, sitter S under sin jacka och med gäll röst sjunger hon ledmotivet till “I Fablernas värld” om och om igen och jag försöker tröstande informera att det snart är över medan bänkgrannarna väser ett förståeligt “tyyyyyst”. Vilken syn!

Jag ska erkänna att jag än idag är en fegis vad gäller skräckfilmer, men kan ändå inte låta bli att se dem. Antar att det är någon SM sida hos mig som gör sig gällande….Följande saker skrämmer livet ur mig:

-onda barn
-barn som ser ut som vuxna eller beter sig som vuxna
-barn som stirrar utan att säga något och som ser väna och blida ut (gärna ackompanjerade av något läskigt gosedjur)
-alla barn i japanska skräckfilmer eller remakes (långt svart rakt hår med rak lugg)
-barnsånger och melodier som spelas/sjungs när onda saker är i görningen

Vet inte vad detta säger om mig eller min barndom, men något trauma kan man säkert hitta….

Däremot älskar jag filmer med suspense, där man sitter på nålar hela filmen igenom (på ett hyfsat behagligt sätt..) Där är ju Hitchcock en mästerlig förebild, men även M Night Shyamalan (Sixth Sense, Signs, The Village) och Alejandro Amenábar (Abre los Ojos, The Others) måste nämnas. Den senare har dock läskiga barn med…

5 thoughts on “Skräckfilmer

  1. Är vi släkt?

    Barn kan vara så grymt otäcka och barnsånger i skräckfilmer ska vi inte tala om. Och förutom barn är även clowner lite väl hemska.Tycker inte du det?

  2. Skriv din kommentar här!
    Barn är läskiga, clowner med men hajar är värst! Såg Hajen när jag var tio och har inte kunnat bada i djupt vatten sedan dess. Drömmer fortfarande mardrömmar om hajar när jag är stressad eller har ångest över något.

  3. Håller med Pia, såg Hajen när jag inte var så gammal… fick följa med min bror på bio då. Och att simma i djupvatten i havet kan jag känna än idag att jag är inte riktigt bekväm i det. :-/ Samma gäller det sjöar…. Piraya var inte heller en film att se för mig…. men var gör man när man ville vara Stor och ölja med brorsan på Bio… :-/

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s